Jag har funnits så länge att jag inte ens orkar tänka på det. Jag prydde din pappas pappas huvud, kanske din farmors också. Jag fanns på din farmors föräldrars huvuden, jag satt antagligen på sne på deras idolers hjässor. Inte för att skryta, men jag har varit på vartenda tidningsomslag i hela världen, från franska Vogue till Östgötakorrespondenten, på amerikanska Elle och kinesiska Harpers Bazaar. Jag har varit i vartenda litet land i detta universum, jag har spenderat tid i varje huvudstad och obskyr liten håla som finns, till och med Katrineholm!

På 30-talet så var jag med i "Les Jardins des Modes" en gång, eller flera. Men då såg jag ut så här. Jag var rutig med svart flor. Kanske inte en av mina mest moderiktiga stunder, men det finns lite charm i att titta tillbaka såhär. Rutig i konstiga färger, med ett svart flor över hela ansiktet.

På 50-talet var jag stor med olika blommor. Jag älskade det! Här i brittiska Vouge 1959:

På tidigt 60-tal så klädde jag varenda flygvärdinna med stil. Jag var oftast svart eller brun, och satt lite käckt på huvudet sådär.  I en annons för resväskor i Harpers Bazaar såg jag ut så här:

I Vouge 1974 var det ett helt modereportage om lilla mig. Det här är min absoluta favoritbild från tidningen. Ljuvlig och blekrosa, lite luddig. Ack, den gamla goda tiden:

Men nu, goda vänner, kom ihåg:

Älska hatten, för den älskar dig.

Klara Lindvall