Det är för sent att stanna kvar i väntan på hans älskade skall komma tillbaka, väntan på att han åter igen ska få möta hennes ljuva läppar i en efterlängtad kyss. Hur hamnade han här? Han var ju så säker på att det skulle vara för evigt.

Dom var 19 år och solen strålade igenom björkarna längs med vägen där de gick hand i hand, hans i hennes, hon var bara hans. Dom skrattade och hörde hur fåglarna kvittrade i träden och han kommer ihåg att hon hade det vackraste leendet han sett, hon var den vackraste av dem alla, den enda.

Det var sommar, deras sommar och solnedgången vid sjön blev deras plats, bara deras och han kände hennes mjuka hud emot sina fingertoppar, hennes ögon glittrade likt vattnet där de satt. Dom kunde vandra i timmar, eller bara ligga i varandras famnar i gräset på ängen.

Dom blev 20 år och hans dröm om att få leva med henne resten av livet gick i kras, för där nu i hans ställe stod där en annan, inte han utan en annan i hennes famn. Hon såg på honom med avsky, vad var det som hände, vad var det som gick fel?

Slagen blev hans dom, hennes mjuka hud blev nu varm och färgad av hennes eget blod, hon sprang iväg men den andra mannen som tog hennes hand. Nu står han där vid perrongen i väntan, snart kommer tåget. Detta blev slutet för deras resa.

Resor kan definieras på många olika sätt och jag valde att göra en resa igenom någonting som hänt mig och en mycket kär vän till mig. Ni får själva bedöma hur en resa ska se ut, men det är ett väldigt brett ämne så jag tog en liten del.


Matilda Thorén