Bu!



Spöken.

  

Vem är det i natten som dunkar,

vem är det som i gångarna går?
Det är blott ditt eget hjärta,

som bultar och dunkar och slår.


Denna lilla dikt är skriven av Hugo Tigerschiöld och hittad i boken "Dikter 1900-1925".


Ja, poesi. Kärlek, böljande hav, blomstrande ängar och allt sånt fint är vad jag alltid har förknippat med poesi. Så jag blev lite förvånad över att hitta en dikt om spöken, eller jag tror den handlar om spöken? Alla dessa metaforer och underförstådda meningar är förvirrande.


Det är nog lite det som är grejen med poesi. Det kan tolkas på många olika sätt, det beror alldeles på vad personen som läser dikten har för tankar och synsätt om saker och ting.


Så vad handlar denna dikt om? Kan det kanske vara rädsla? Ensamhet? Eller helt enkelt bara om spöken? Det är upp till dig!


Emma Vestberg


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:

Kommentar: