Ett människoliv är bara skrot och skal,
när räknat ut i tusental.
Då finns ej individ och mänska till,
då är man endast en soldat,
i tjänst hos robotguden Stat.
Får lära sig att gå i takt och drill;
och sedan - såsom stympad eller lik - bli kallad Statistik.

Ett människoöde! Ansvarsfullt men mitt,
med rätt och plikt att växa fritt
och värna eget land och egen härd,
men aldrig slåss för makt och guld
och öva våld för våldets skull.
Den ena människan är den andra värd.
Ty gränsen går ej mellan ras och blod,
men mellan ond och god.

Så här skrev Gwendolen Fleetwood i tidningen Trotsallt (1941) och det råder inga tvivel om att denna dam var en riktig poesinörd. När jag letade i Sörmlands museums arkiv så fann jag flera tjocka häften med dikter som hon gjort. Just denna dikt är som sagt skriven år 1941, under förintelsen. Det framgår tydligt i dikten att hon hade en negativ syn på det som skedde.

Poesi är för många väldigt svårt, om inte helt ointressant. Men jag ska utmana mig själv och handlöst slänga mig in i poesins vilda värld. Varsågoda och ta del av mitt verk:

Endast för en stund