För er som inte vet så är jag allergisk mot hästar. Jag tror jag har nämnt det någon gång förut, men är inte säker. Mitt minne är effektivt men kort, lustig kombination förövrigt. Men nog om mig.

Jag tänkte berätta lite om världens mest oförståeliga och svårhanterade grej, kärlek. Om det nu kan klassas som en grej. Skulle inte tro det. Kärlek kan det finnas mellan många olika saker. Det kan finnas mellan två människor, mellan en sak och en människa, mellan djur och människa. Just, där satt den. Kärlek mellan djur och människa är svaret till er som suttit och tänkt; Varför i hela friden är det en bild på en avhuggen hästfot?

Jo, för foten på bilden tillhörde en gång i tiden hästen Docka. Denna häst ägdes av Carl Johan Eriksson. På 1920-talet var det mycket vanligt att slaktare piggade upp hästar med arsenik och sålde dem vidare. Arsenik fick hästarna att piggna till tillfälligt, trots att hästen blivit gammal och trött. Detta var bra för ägaren men innebar ett väldigt lidande för hästen.

Carl Johan Eriksson var mig en sann djurvän. För när Docka blivit gammal och skulle skickas iväg för att slaktas så krävde Carl Johan att få foten returnerad. Som ett slags kvitto på att Docka verkligen hade slaktats och inget annat. Han ville inte att lilla Docka skulle få arsenik och behöva lida. Han tyckte att hon skulle få ett bra avslut på sitt liv. Carl Johan kände utan tvekan stor kärlek till sin häst.

Viktor Einarsson