Jag är inte gammal, men jag har aldrig varit äldre. Jag är inte erfaren, fast jag har aldrig varit mer erfaren än nu. Hur är det att vara gammal? Eller förresten, när blir man gammal?

Att bli gammal handlar inte om att få rynkor, gå med rullator och äta mandelflarn. I sinnet finns vår verkliga ålder och kroppens ålder är bara ett kvitto på hur vi levt. Att bli en tjurgubbe det jag fruktar mest.

När jag blir äldre vill jag minnas att jag levt ett fartfyllt liv och rest över hela jordklotet. Kanske har jag åkt upp och kollat ner på vår planet från ett litet runt fönster. Jag vill kunna minnas, även fast jag redan nu har svårt att minnas vad jag käka till frukost igår.

Om jag var gammal nu skulle jag försöka vara glad så mycket jag hann, för det finns inte tid för annat. Om jag var gammal nu skulle jag vilja kunna berätta en massa saker som jag varit med om. Om jag var gammal nu skulle jag varna alla för hur snabbt livet går och hur lite vi låter oss njuta av det.

När jag väl är gammal, ska jag med darriga händer ta fram och läsa denna text för att sedan med en bitter röst säga: ­­- Det var bättre förr… Bara för att få testa hur det känns.