Missförstå mig rätt i min rubrik nu; det finns visserligen ingenting lika fint som en klädd gran på julafton, MEN vad det är jobbigt med julgran.

Den barrar, sticks när man ska klä den och det är alltid lika jobbigt att få den att stå rakt. Man står där, kvällen innan julafton och ska upprätthålla traditionen som innebär att hela familjen ska klä granen, och hittar aldrig den där julgransfoten.
 
Föremålet jag har valt, just en julgransfot, är från 1940-talet. Den är skänkt till muséet av Stina Palmberg-Eriksson, och hon förklarar till och med hur jobbigt de alltid hade det med att få julgranen att stå rakt.

Slutsatsen jag drar av det är att det är ett historiskt problem, det här med den snea julgranen. Men den är ju rätt fin ändå, när allting är klart..