Om jag blev fast på en öde ö så skulle jag antagligen bli galen. Eftersom jag har, precis som de flesta, ett stort behov av att prata och umgås med människor, så skulle det antagligen sluta med att jag ritade ansikten på kokosnötterna och lärde mig konversera med dem.

Därför skulle jag definitivt ta med mig en dagbok och en penna, för att skriva ner alla mina minnen och tankar. Det skulle liksom bli ett substitut för andra människor, och skulle kanske kunna hålla mig en aning mindre crazy. I min dagbok skulle jag kunna skriva allt, vad jag minns och vad som händer och tankar på hur det är därhemma.

Jag tror att vi alla har ett behov av att ventilera våra känslor, och därför skulle det vara sjukt smart att ta med en liten anteckningsbok. Jag skulle till och med kunna hitta på ett namn på den och gifta mig med den och...



I alla fall så tillhör den här dagboken en tjej i Trosa, och den är från -96. Man behöver inte vara fast på en öde ö för att kunna skriva dagbok.