Sportlov är fint, det gillar jag. Men sport i sig själv har jag aldrig riktigt greppat.

Det finns nog många som har traumatiska minnen från när de var små och hade idrott i skolan. Det fanns inget mer pinsamt än att bli vald sist i någon sport, framför hela klassen. Förevigt skulle man ha stämpeln som ”den som alltid blir vald sist”. Det måste ju ärra en för resten av ens liv.

Det är inte bara att sport är något som kan göra en emotionellt förstörd, det är också i allmänhet rätt tråkigt. Liksom varför skulle jag egentligen bry mig om hur det går för någon som sparkar en boll på andra sidan jorden? Grejen är också såhär, jag gillar själv att spela lite fotboll eller springa lite. Det är bara tävlingsgrejen som suger.  Det gör ju hela sportandet bara mer jobbigt.

Nu borde jag inte sitta här och rata något helt och hållet som egentligen är okej bara för att jag är dålig på det.

Nej, tacka vet jag dans! Att dansa lite gör en alltid glad, och man får faktiskt dansa precis som man vill. Finns inga dumma, krångliga regler. För det finns ju så sjukt många olika stilar, och de har funnits så länge som människan har gått på sina två ben.

Så, varför inte ta på sig ett par glittriga skor (som dessa) och någon snygg klänning och skaka loss till sin favoritlåt? Jag lovar, det är mycket skojigare än någon besvärlig sport.