Att frossa betyder ju att roffa åt sig mer än man själv behöver för att överleva dagen (fritt översatt). Och om det nu är så det menas med att frossa så kan jag bara säga att jag är en syndare av stort slag.

Ett ganska bra exempel på mitt frosseri skulle kunna exemplifieras med mitt smyckeskrin, eller vad som just nu bara liknar en flyttkartong. Jag har så mycket vackra föremål och ting i den lådan men jag hinner nästan aldrig använda allihop. Sen ska man kanske inte skylla just det frosserit på endast lilla mig personligen, det är ju faktiskt inte direkt jag som har köpt alla dyra smycken av alla dess slag. Nej de flesta är faktiskt gåvor och fina minnen.

Så när jag nu tänker efter så kanske jag ändå inte är så egoistisk och kanske så frossar jag personligen inte alls i smycken, det kanske är alla andras fel att jag frossar, eller hur? Jag tycker i vilket fall att den här broschen av vit elfenben från 1800-talet är värd att frossa lite extra i, för vem skulle inte vilja ha en minst lika fin kollektion av den här och liknade broscher i sin ägo?