När jag ser denna planch så tänker jag krig. För krig suger och varför krigar man egentligen? Hur pallar man springa runt och anstränga sig så mycket för att döda en massa folk bara för att man ska få rätt. Lärde man sig inte redan som barn att man inte ska slåss för att det gör ONT?

Jag hade en enormt konstig dröm för ett tag sedan, var i stockholm med mina polare och skulle shoppa loss, sedan skulle vi låna en lägenhet av min kompis syrras polare. Men det enda sättet att komma in i lägenheten var att klättra in från baksidan, in på grannens balkong för att sedan hoppa över till balkongen till lägenheten vi skulle låna. Vi var fem pers och det var såklart jag som var tvungen att klättra dit och sedan öppna åt de andra. Dagen efter kom polisen och sa att jag hade gjort inbrott i grannens lägenhet. Hallå, jag hade ju bara hoppat in och ut från dennes balkong?

Ialla fall, rätt som det var så hade de fört mig till en skog. Det var ganska glest och det var massor av folk där. Det såg nästan ut som campingen på hultsfred och folket såg ungefär likadana ut. Bara att i drömmen fanns det en känsla av att alla var fångar. För hela skogen var fylld med soldater som högg i träd. Wierd.

Jag satte mig med några polare som också befann sig i denna skog, men rätt som de var så försvann dem och jag blev förd till en pir. På piren blev jag inlåst i en liten stuga som var typ 50 meter ovanför vattnet. När jag försökte rymma var jag tvungen att gömma mig för en massa soldater.

Jag undrar fortfarande vad som skulle hänt om jag fortsatte drömma, var jag en riktig fånge? skulle de döda mig? vad hade jag egentligen gjort dem? Tänk hur många som har haft de tankarna. uscha!