Jag omringas av bebisar, det vet ni alla vid det här laget. Det går inte att komma undan längre, det ploppar ut ungar från alla håll. Dessutom går det massor med program på tv om unga mödrar, jobbiga förlossningar, sjuka barn ect.

Och där kom vi till det som skrämmer mig. En sjukdom, ett symptom eller en missbildning är inget som någon kan rå för. Jag kom bara att tänka på ett tv-program som jag har sett när jag hittade den här gamla kuvösen.

 

Jag såg nämligen en dokumentär för inte så länge sedan om två systrar som led av Harlequin Ichthyosis. Det är alltså en extremt sällsynt genetisk hudsjukdom som är både dödlig och obotlig. Att ha denna sjukdom innebär att huden växer ca 15 gånger snabbare än normalt, och man ser otroligt läskig ut, tycker jag (och det är en normal reaktion, så anklaga mig inte). Oftast avlider man som spädbarn om man har sjukdomen, då man torkar ut och är mycket mottaglig mot infektioner.

När jag sedan fick se hur människor med hudsjukdomen såg ut, så kom jag att tänka på hur man gör skräckfilmer. För den här ungen, som lider utav Harlequin ser faktiskt ut som taget ur en riktig skräckis: http://www.ispub.com/ispub/ijd/volume_1_number_1_14/a_case_of_harlequin_fetus_with_psoriasis_in_his_family/harlequin-fig2.jpg

Men detta är alltså verklighet. Och det är helt sjukt att något som kan vara så verkligt skildras som något av det äckligaste man vet i en ruggig film. Tänk den här människan som har burit sin bebis i nio månader och äntligen ska krysta ut denna vackra, efterlängtade varelse. Och så är det en alien utan ögon, och man kan inte göra något åt det, för den kommer antagligen dö när som helst. DET är skrämmande.