Jag älskar historia och fascineras av gamla föremål, stora som små och snygga som fula. Och det är väl just därför som det här jobbet passar mig. Men vad ska man egentligen kalla dessa gamla föremål? Många av dem skulle man nog kalla för antika. Seconhand låter ju lite för slitet och mer loppisaktigt, men benämningen retro skulle kanske kunna passa in. Men vad är då egentligen retro? Termen har blivit vanligare och mer populär bland folk den senaste tiden och jag tror att definitionen har blivit mera subjektiv och personlig. För mig är retro någonting som lätt kan kopplas till en speciell tid eller ett speciellt årtionde, något stilrent och typiskt och som jag själv tycker är lite häftigt.

Föremålet jag har valt till detta tema är en bänk utav teakträ med inbyggd och kombinerad tv, radio och grammofon. Den tillverkades omkring år 1950 och är inköpt år 1959 utav givaren Per Löfgrens far på Östra Storgatan i Nyköping. Möbeln är för mig retro då den visar på typiskt 50-tal. Den rundformade tv-skärmen med luckor framför, och det mesta av elektroniken som behövs smidigt inbyggd i samma stängbara möbel. På så sätt ser det fortfarande prydligt och bekvämt ut.

I Göteborg finns Röhsska museet där jag har varit två gånger de senaste två åren. Där har de en enorm permanent utställning med vad man skulle kunna kalla för retro föremål, kläder och möbler. Dessa sträcker sig ända från 1851 och fram till i dag och visar på den enorma utveckling och förändring som skett inom design och form på ganska kort tid. Utställningen är enligt mig både intressant och snygg.