När vi kommer upp i sjätte årskurs får alla elever i hela Sverige börja läsa ett valfritt språk. Tanken med dessa är att vi ska få uppleva lite mer av världen och någon gång få användning för det i framtida resor.

Jag tycker att resor kan vara ett rätt komplext ämne. Känsligt för vissa människor.  Vissa trivs med att stanna kvar på samma plats i samma land och inte röra på sig alltför mycket, och finner en trygghet i att allting är som det är. Kanske rent utav blir skrämda av resor. Medan andra människor vill upptäcka precis alla kontinenter och resa till alla djungler och småbyar och fantastiska storstäder som går att hitta i våra fem världsdelar. Och människor som vill upptäcka hela världen och bryta sig fri lite grann från sitt hemlands normer, kan lätt se ner på människor som gärna stannar kvar och inte rör på sig. Det gäller att inte göra det, för det man trivs med, bör man också göra. Och alla bör ju unna varandra sin egen trivsel.

Att uppleva andra kulturer är ju rätt fantastiskt ändå. Man får ju inte glömma att världen har oändligt många olika folkslag och det är rätt vettigt att stöta på lite annat än svenskar och försvenskade under sin livstid. Jag är själv en ganska feg Svensson än så länge, men jag har ändå resor jag känner att jag bara måste få göra i mitt liv. Och att det i det läget gäller att ta tag i mig själv och inte bli sittande på min bekväma rumpa. Och jag tycker att fler bör göra så. Vill ni resa, RES! Vill ni stanna, STANNA. Men ha ingenting ogjort som ni ångrar. Och här tänkte jag återvända till inledningen. De skolspråken som läses under många år, få lite användning för dem! Trots att det känns tråkigt som tusan ibland. Jag har snart läst spanska i snart sex år, och jag vägrar ha gjort det helt i onödan.

(Bildens koppling är svårförstådd. Jag letade efter ett par exotiska trummor först, och när jag inte fann några så tänkte jag att några afrika-inspirerade korgar vore något. Och det slutade med denna korg av flätad granrot, som var det mest exotiska jag hade fantasi till.)