Susar fram på allt från dammiga grusvägar till trafikerade vägar och det går så snabbt! Var jag än ville var cykeln där, tills snön kom såklart och därför tänker jag nu på cykeln som ett ljus i den här mörka kalla vardagen. Jag vet att snart kommer en dag då fåglar skall sjunga och jag skall få trampa på pedalerna igen.

Cykeln har varit ett transportmedel sen 1800-talet mer eller mindre, i början fanns varken kedja eller pedaler men det tillkom senare. De cyklar jag tänker på när jag tänker på de första är de där med ett väldigt litet bakhjul som sedan kompenserades med ett gigantsikt främre hjul. Aldrig att jag hade kunnat cykla på en sådan.

Andra ljus i vardagen är mat, snart tar jag studenten, helger, skrattande människor och saker som löser sig men just nu ser jag väldigt mycket fram emot att få se asfalt igen. Vi har väl nästan glömt hur det känns vid det här laget att inte behöva koncentrera sig på att stå kvar på fötterna vid varje steg.

Så fort den buckliga isen har försvunnit ifrån Nyköping då ska jag ut och göra stan osäker, med cykeln såklart.