Det finns mycket mystiska saker kring speglar, det självklara man kanske tänker på först är att det sägs bringa otur att ha sönder en spegel, i sju år fram över till och med.

Men anledning till att jag tycker att speglar är bland det obehagligaste och mest skrämmande som finns är för att tänk om jag skulle se någon annan bakom mig eller någonstans i spegelbilden,
någon som inte är jag?

Alltid har det funnits en önskan av att få se det man inte kan se, sitt eget ansikte, det började med att man kikade ner på sig själv i en blank vattenyta sedan började man polera metaller för att slippa det okontrollerbara vattnet. Det har funnits tekniker med att lägga silver på metall för att få en reflekterande yta, men nu används metalliserat glas och det har vi gillat bäst sedan 1800-talet.

Om nättera är de reflekterande ytorna min skräck, sedan blir det dag igen och jag tänker att det var larvigt av mig, men vet ni att det sägs att för varje spegel man har så har man extra själ i rummet? Ockult, jo jag vet.