Här är en tvål. En palmolive-tvål som följde med som en sovernier från Amerika på 50-talet. En riktig hotelltvål. Det ser man direkt. Jag har en hel påse full med sådana hemma som jag har ärvt från min gammelmormor som var en riktig megaresenär.

Det känns bra. För nu behöver jag inte köpa tvålar på ett långt långt tag. Jag lär ju alltid ha något att tvätta bort skit med. Men det finns ett problem. All skit går inte att tvätta bort med lite tvål. Och nu pratar jag inte om oljefläckar, utan visuell skit. Som skitsnack, skitgöror och skitfula prylar.

Tänk dig att du träffar en sån där människa som bara sitter och snackar skit exakt hela tiden. Så mycket skit så att det blir jobbigt att lyssna på, eller att man till och med blir sårad. Tänk vad enkelt det skulle vara att bara plocka upp en tvål ur väskan och bara tvätta bort den personen. Gud vad jag önskar mig en sådan tvål i födelsedagspresent. Lite som en metod att skapa fred på jorden. Eller?