Eftersom jag är rädd för att köra saker och sång, (vilket jag visserligen måste lära mig att göra, men det är en annan sak) så hade jag önskat att man fortfarande åkte häst och vagn.

Det verkar så mysigt och romantiskt på något sätt. Man skulle sitta i en pampig 1800- tals klänning med huvudet prytt av en enorm hatt och sen bara rulla fram. Och ha en kusk. Ungefär som i "Glasblåsarns barn", fast minus all kuslighet.

Här är en liten hästvagn som blev inlämnad till museet 1996. Exakt hur gammal den är vet jag inte, men jag vet att det inte är en riktig hästvagn. Den här är en miniatyr och användes till Ken-dockor. Ken-dockan kallades också för "krigare", vilket gör mig lite upprörd.