Någonting jag är extremt dålig på är spel. Nej inte dataspel, och visst vissa brädspel är jag ganska bra på. Men kortspel. Nej, nej, nej har aldrig varit min grej. Jag håller mig gärna till Finns i sjön eller liknande okomplicerade spel.

Men när jag mot förmodan lärt mig ett nytt kortspel spelar jag först och främst alltid med personer som är jättebra, plus att fru Fortuna aldrig tycks stå på min sida. På något sätt blir det alltid fel kort och jag samlar på mig sista platser.

Men den enes skräp, den andres skatt. Alla kort har två sidor och det sägs ju att de som har otur i spel ofta har tur i kärlek. Och hellre fattig och lycklig än rik och olycklig.

När allting kommer omkring kanske det inte är så farligt att få några skitkort när man spelar vänd-tia med kompisarna.