Jag är trött på att ha rutin.

Jag är trött på att räkna veckodagar och se dem flyta förbi på bussresan mellan Trosa och Nyköping.

710, 554. Samma människor.

Och samma ”Oj är det redan fredag?”

Jag vill ha drama, teater.

Jag vill se en film på bio.

Jag vill gå på en konsert.

Bara någonting som inte är läxor och vardagsprogram på min grå tjocktv. 

Jag vill se någonting som etsar sig fast på näthinnan.

Den här teatermodellen är från mitten av 1700-talet. Ett litet tittskåp.

Martin Engelbrecht är mannen som gjort den. Modellen är vacker, trots att människorna i den verkar ha en våldsam vapenintrig i något som liknar en balsal. Nåväl.

Kanske tyckte Martin om drama, kanske gjordes den för att han precis som jag ville uppleva något, eller för att han precis som jag önskar, upplevde något som etsade sig fast.

Det var längesen det hände. En riktig kulturkick.

Men nu känner jag att det är dags.

Nu vill jag se något,

med innebörd

med känsla

av människor för människor.

Så ge mig ett drama i påskägget så håller jag munnen tyst och ögonen stora för ett tag framåt.