Hår: Man ska trivas i sitt hår




En litografi på en liten maestro i frack med världens rödaste hår från 80-talet.
På temat hår så är jag ganska erfaren.
Eller vem är inte det egentligen?

För oavsett om man har, inte har, eller har haft hår på kroppen så vet man hur pass känsligt och viktigt det är med hår.
Vad håret gör. För personligheten. Attityden. Andras uppfattning, intolkning, perception av vem är den här personen.
Vem är jag?
Håret.

Jag hade änglahår för ett år sedan. Sparade väldigt länge.
Ibland kunde tanter i affären när dem skulle sträcka sig efter clementiner råka dra fingrarna genom det.
Människor kom fram på gatan och tog i det och frågade "is this real hair? wow".
Bara för att det var ovanligt långt så var det helt plötsligt fritt att pilla runt i?

Nu trivs jag bra i min kalufs. Man ska trivas i sitt hår.
Det tror jag att den lille dirigenten gör.
Han har attityd, han har pondus.
Han är sig själv.
Han mår bra.
Han hängde säkert på försäkringskassan för ett särskilt syfte.
Att uppmana alla att sträcka på sig oavsett kalufs.
Trots kassans usla bidrag. Eventuella katastrofer.

Maestro är ball.



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:

Kommentar: