Det handlar om ungdomens övergång.

När skolans betryggande skynke dras undan och föröver står den främmande världen, oändlig och full av möjligheter.   

Den stunden man som gymnasielev troligtvis kommer uppleva som den bästa, den mest befriande och totalt jäkla underbar.

Studenten. 

Men förutom att det troligen kommer bli fantastiskt, påminner det mig om de som inte kommer vara där.

Min kära vän Kevin Lindblom försvann till Schweiz ett halvår, med 2:a februari som planerat hemkomstdatum.

Det kändes tufft. Hur säger man hejdå för ett halvår? Det går inte riktigt.

Kevin som gjorde måndagarna i skolan till något att se fram emot och inte bäva inför.

Som är så snäll, godhjärtad, oändligt rolig och glad över livet. Och som dessutom inte har släppt småbarnshumorn – vilket är befriande, för vem har egentligen gjort det innerst inne?

Men han kommer inte hem i februari.

Schweiz är underbart, så han vill stanna, och vi förstår honom till hundra procent.

Men det känns.

Det känns jobbigt att tänka på. Att behöva räkna ner ännu ett halvår.

Det känns, att inte få dela en av de där ögonblicken man troligen kommer minnas för alltid, med en så bra vän.

Men Juli kommer snart, trots allt, även om vintern blir lång.

Så ha det totalt jäkla underbart i Baden, Kevin. Men skynda dig hem sen.

Mössan på bilden är ingen studentmössa, och jag har inte heller hittat information om den. Men jag tror att den är en mössa ifrån en marinkår eller en flotta.