fotografi: som rakt ur drömmen



Jag önskar att jag vore fotografen.

 

Den här vyn är något jag drömt om länge.

Om jag ser bilden framför mig i färg tornar bergen upp sig likt en gråsprängd mäktig mur, skogen djupt nästan smaragdgrön och vattnet klarblått och spegelblankt.

Himlen blå förutom de få lite utsuddade molnen.

 

Jag vill andas här.

Vill sitta klippan med armarna runt knäna.

En liten skrivbok och en penna bredvid.

Tänka en stund.

Lago di Carezza, italien. Är det dit min framtid kommer ta mig?

Jag har alltid tänkt Alaska, Canada. Men Italien alltså.

 

Jag får inspiration till att resa.

Mot tystnad.

Vackra platser.

Vyer.

 

Jag vill se någonting annat nu.

Det äkta vackra i vår värld. Det som var först. Inte städer, inte gatukök, smuts eller höghus.

Ingenting av nutidens samhälle, misär.

Jag älskar människor.

Men jag vill se bergskedjor,

spegelblanka sjöar,

gröna trädmassor.

 

Jag vill sitta ner och andas en stund. Och återigen inse att det finns något större än oss, något äkta.

Naturligt.

Ståtligt.

Det som var här allra först.



Postat av: Åsa, Lasse, Nisse

Din poesi kommer ta dig mot stjärnorna över bergskedjor och sjöar! Du är så bra, Sara!

2012-03-01 @ 22:03:29

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:

Kommentar: