Det första som dyker upp i mitt huvud när jag tänker på vinter är kyla. Den där hemska kylan som lyckas krypa in under våra mössor, jackor, halsdukar och vantar när vi kliver utanför dörren, och som gör att vi helst av allt kurerar oss hela vintern framför en varm brasa med en varm kopp te eller choklad i händerna.

Jag har aldrig tyckt om vintern särskilt mycket, just på grund av kylan och det dåliga vädret. Jag hatar att tvingas gå ut när det blåser kallt och när snöflingorna är så små att de knappt syns och fastnar över hela mig, och när det är så vitt och dassigt ute samtidigt som jag halkar omkring på vägarna på grund av all is.

Vintern för mig är snökaos, slask, hala vägar, snö upp till vaderna och förfrusna fingrar. Så tacka vet jag vantar. Även om mössan värmer öronen och halsduken värmer vår hals så är vantarna något utav det bästa jag vet i dessa tider. Jag kan leva med kalla öron men kalla fingrar går inte.

Så vad passar då bättre till detta tema än dessa vantar? Absolut ingenting. Dessa vita handstickade yllevantar med blått stjärnmönster tillverkades 1970 av Bengt Söderblad som jobbade på firman Leck’s Textil i Gnesta under sin tid. Jag tycker de ser ganska moderna ut ändå och något jag absolut skulle kunna använda för att värma mina händer i allt snökaos.