Att föremålsmagasinet finns är ungefär lika viktigt som att det finns morötter att välja på i mataffären eller att det finns politiker i regeringen.
Vem annars ska bevara Södermanlands historia i föremålsform?
Du? Din mamma? Din hund?
Skulle inte tro det va!

Med så eminent personal med så gedigna kunskaper så finns det bara oändliga möjligheter med föremålen.
Att starta en utställning på temat "döden". Inga problem.
Fram med apoteksprylarna bara och visa upp en förlossningsborr och lite dödligt medel i en flaska.
På temat "udda prylar", fram med 30% av arkivet.

Det jag menar är att föremålsmagasinets betydelse för oss idag är oändlig.
För att här finner jag historieundervisning som inte är nedskriven i en halvdan bok, här hittar jag faktisk materia med historiskt ursprung.
Som gör att det hela känns mer verkligt och viktigt för mig.
Det finns faktiskt en tid bakom oss. Det är essentiellt att minnas för att kunna leva framåt på något vis.

Skulpturen ovan har sin plats här, likt alla andra tusentals föremål också.
Skulpturen är gjord av svetsat järn.
Den kostade 6000 kronor år 1986. Stefan Thorén ställde ut den på museet samma år.
Han kommer från Kvarsebo i Östergötland.

Skulpturen är döpt till "Andens materia".
Och det döper jag nog faktiskt hela magasinet till.