Tid är det enda verkliga vi har att förlita oss på.
Det enda som består.
 
Något vi varken kan vidröra eller påverka hur mycket vi än försöker, och hur mycket filmerna än får oss att tro det.
 
Allt omkring oss får sitt slut,
motorn stannar, mjöken blir odrickbar,
våra vänner dör.
Detta trälok som körts av ett barns hand kommer en dag att ligga i containern märkt "brännbart" på återvinningsstationen.
Och klockbergets förskola, där den vistats under en lång tid, kommer en dag att stänga eller ersättas av någonting annat.
Vår personliga tid tar slut.  
 
Men tiden i sig fortsätter.
Den går inte om, den går inte runt.
Och våra klockor är egentligen inte tid, utan en kontroll av tiden för att vi inte ska tappa fattningen.
Tiden blir inte 23 och sen 0 igen, den rör sig hela tiden framåt.
Den ör oförstörbar och oföränderlig.  
 
Tiden är inget kretslopp, ingen process. Bara en oändlig rak linje.
Det enda som sker är att människans klocka ställs om till 0 då och då.
Livet ställs om till 0, natt blir dag.
 
Vilket tiden fortsätter oberörd ifrån.