En mysig sak som jag kommer ihåg från när jag var liten är metning.

Jag och pappa brukade plocka mask i komposten, lägga dem med lite jord i en sån där maskburk som var så svår att öppna och stänga när man var 6 år.

Pappa fick trä på masken på kroken, lite för kladdigt och för hemskt att känna masken panik-sprattla för min smak.

Sen kom utmaningen att få i flötet i vattnet utan att trassla in linan i närmsta träd eller syskon.

Sänket skulle flyttas rätt och kroken placeras där det var störst chans att få napp.

Sen var det bara att vänta. Och vänta. Och vänta.

Ett orange flöte som guppade i vattnet.

Ljudet av måsarna högt uppe över havet.

Jag tror att det kan ha varit min första kontakt med meditation.

För det var ju verkligen inte tråkigt. Jag älskade det.

Den lugna, tysta men lite spännande stämningen var underbar.

När det sedan plötsligt ryckte till i spöt, flötet försvann och jag till min stora lycka drog upp en abborre, då var det lycka på hög nivå som pulserade i lilla Linas kropp.

Det här fina spöt kommer från samlingen ”Eskilstuna hemmet” som man kan läsa mer om på Sörmlands Museeums hemsida, här.

Förhoppningsvis upplevde Roger Alderstrand samma magiska stämmning som jag gjorde när jag var liten, och förhoppningsvis fick han också nöjet att fiska upp en abborre, steka den i smör och äta den på en knäckemacka, för det är något av det bästa som finns!