Jag föddes 1995 och har därför många barndomsminnen från 90-talet. De flesta involverar min mammas dagbarn, tv-spel och leksaker. Som jag nämnt tidigare så älskade jag att leka med dinosaurier, men det var inte det enda som var kul att leka med. Barbie-dockor var något som jag lekte med när jag var fem år och uppåt, alltså i slutet av 90-talet. Jag och min granne lekte ofta med Barbies tillsammans. Jag brukade fylla en hel påse med Barbies och små möbler och springa över till hennes hus. Sen kunde vi leka i flera timmar. Precis som Agneta Höglander som lekte med sin Barbie som hon fick av sin farmor och farfar. Hon skrev: Jag och mina kompisar kunde sitta i timmar och leka. Det var lätt att fly bort till en annan värld av flärd och nöjen, där vi satt på golvet ibland.

Precis som Agneta skrev, kunde man bokstavligen fly bort till en annan värld eftersom det var jag själv som bestämde var dockorna skulle bo, vad de arbetade med, om de hade husdjur eller om de helt enkelt bara var pysslingar i en människas hus. Under den tiden jag lekte med Barbie lyckades jag samla ihop en stor samling av Barbies och Barbie-kläder. Till skillnad från Agneta så köpte jag mina Barbie-kläder i affär medan hon, hennes farmor och hennes systrar sydde egna kläder till sina dockor.

Jag minns en docka hemma hos min mormor som jag och min syster brukade kalla för 'tanten' eller 'mamman' för att den inte såg lika ung ut som alla andra Barbiedockor. Det var en äldre variant av Barbiedockor som såg exakt ut som denna Barbiedocka. Något som den äldre Barbiedockan hade men de nyare saknade var detaljer. Den äldre dockan hade rött nagellack, läppstift, lockar i håret och något som var ganska unikt: brunt hår!

Något som jag tycker är lite fantastiskt är hur en docka kan ge lika mycket glädje till barn idag, 2012 som förr, 1956.