Åh!!! Vilken kul uppgift tänkte jag när vi fick se dagböckerna och valde att skriva om dem. Att få ta del av någon annans dagbok, som dessutom levde i en annan tid långt bort från min!

Mina egna dagböcker är fyllda av tankar och reflektioner.

Oftast kommer mitt dagboksbehov när jag är deppig och behöver få ur mig saker, saker som jag inte riktigt kan prata med någon om, saker som helst bara vill flöda ut ur pennan, tankar kastade om varandra.

Allt efter som har jag har skrivit i min dagbok har jag upptäckt hur bra det är att ha tankarna sparade. Det är kul att gå tillbaks och läsa både långt och kort i tiden. Se hur jag var då, hur jag tänkte, hur jag kände. Jag tänker att det kan vara kul i framtiden också, se utvecklingen.

När jag läser Elins dagböcker slår jag av hur de ur min synvinkel har en så gulligt naiv ton. Det är baler hit och resor dit och inte så väldigt djupt. Elin verkar leva ett så lätt liv, hon bara glider runt i en fluffig värld. Förmodligen hade hon samma tankar som jag, men dagboksskrivande för en societetsdam kanske inte riktigt var det samma 1874 som för en gymnasiestuderande tjej 2012.

En mening jag föll extra mycket för var denna:

”Vår nye förvaltare Herr Lundgren är mycket treflig och snäll han är rätt lång med ljusa mustascher och förtjusande tänder samt ser på det hela bra ut.”

Älskar att han hade ”förtjusande tänder”! Trist att inte jag skrev så om alla små crushar som är beskrivna i mina dagböcker!