Elins dagbok: Problem nu och då.

 

”Jag känner mig så ensam ty jag har ingen att anförtro mina sorger för, Mamma vore den rätta men jag kan ej göra det för henne det är mig omöjlig. Det kanske är mitt fel men jag kan ej hjelpa det, jag vet att ingen älskar eller saknar mig och detta gör mig så hård och kall, kanske Ebba är den enda som gör det. Men jag måste ändra mig och med Guds hjelp hoppas jag att öfervinna mig sjelf
Ur: Elin Sirenius dagbok 4 september 1874.

”I wish that I was born a thousand years ago” sjunger Lou Reed i Velvet underground.
 Jag ligger i sängen och är cynisk på min tillvaro, mina kompisar och livet.
 FACEBOOK måste gå och dö, sitter där och stör mig så bisarrt mycket på ALLT alla skriver:
 ”Läste du vad jag skrev på Facebook?”
 ”Vi använder könsord, haha!”
”Bekräfta mig, bekräfta mig, bekräfta mig?”
ORKAR INTE!!
Vår generation har inte opium, vi har inte religion. Vi har ett jävla socialt media som förstör ungefär precis allt som en gång var äkta.
Mitt nyårslöfte är att döda min Facebook!”
Ur: Rebecca Bäcks dagbok 30 december 2010

Detta är två utdrag från dagböcker, den första är Elins och den andra är min. När jag skrev var det snart nyårsafton, och när Elin skrev hade hösten precis rullat in 136 år tidigare.
Men vi är ändå ganska lika jag och Elin, vi är båda i mitten av tonårsinfernot och söker tröst bland de blanka bladen hos våra dagböcker.
 Jag drar ironiskt nog i min parallell till religion som folkets opium då jag sitter och lyssnar på en låt om Heroin av Velvet underground.* Sångaren önskar att han var född för tusen år sedan och jag önskar att jag var född innan de sociala medierna.
Och Elin ber om hjälp från Herren och önskar sig någon att anförtro sina sorger för.

Skulle vi inte kunna byta plats alla tre.
Mannen på heroin får ta Elins plats, jag vet att han önskade sig ett hopp på tusen år, men ibland får man nöja sig med ett hundratal. Artonhundratalet skulle nog ge honom lite perspektiv på livet! Kanske skulle han spela den ädla sporten croquet som Elin själv så ofta utövade enligt hennes dagböcker.
Jag skulle få ta hans plats i sena sextiotalets New York. Där skulle jag hänga med Andy Warhol och göra skumma upptåg på nätterna. Jag skulle få se rocklivets baksida när mina vänner dog ifrån mig allt för unga på grund av missbruk. Och jag skulle inte ha en mobiltelefon, utan betala mina samtal med mynt på Chelsea Hotell.

Elin vår älskade artonhundratalsdonna skulle med glädje få ta min plats i socialmediernas värld. Där skulle hon få finna sin gud genom att fritt kunna uttrycka sin sorg och sin rädsla för allas hungrande ögon. Där skulle hon få den bekräftelsen hon behövde för att slippa vara hård och kall.

Och ja, min Facebook är fortfarande i livet, ännu i dessa dagar.

* The Velvet Underground – Heroin  Jag känner att det börjar bli tradition för mig att länka en låt i inlägget. Så här har ni den!

 
 
Elin Sirenius fyra dagböcker finns i Sörmlands museums arkiv. Denna vecka har alla bloggare valt att skriva om samma föremål - Elins dagbok


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:

Kommentar: