Ilska: Barn i stan

Bild från Sörmlands museums flickr


Aurore är tio år gammal.
Precis efter att kortet tas skriker hon och slår näven i bordet bredvid.
Jag vill inte stå här, inte vara här, inte vara snäll, inte vara glad, inte vara ledsen.
Vill inte.
Inte.

Ordet inte är centralt när man samtalar om ilska.
Fast nej, just det.
Orden jo och ja är minst lika viktiga.
Ibland vill man verkligen inte något.
Ibland vill man verkligen något.

Så gråter man ibland.
Eller ler åt vad man vill.
Men någonstans långt in i kroppen finns det tredje alternativet.
Ilskan.

Ilskan har ingen ålder.
Ingen behärskning.
Inget förnuft.

Aurore är tio år gammal.
Hon kommer att bli lärare när hon blir stor.
Nu är hon ett barn i stan.
Och hon är arg.
Den känslan kommer hon att få känna ibland.
Genom hela livet.

Och det är okej!
Det är så skönt att vara arg.
Att vara arg och uttrycka det.
Säga ifrån.
Vara stark.

Det mår man bra av ibland.



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:

Kommentar: