Radio, vad finns det att säga? Jag har aldrig haft mycket intresse av radio. Är det musik som jag letar efter så lyssnar jag helst endast på den musiken som jag vill lyssna på. Är det prat jag vill lyssna på så startar jag en konversation. Är det nyheter jag vill veta läser jag tidningen. Och är det sagor jag vill lyssna på så hittar jag på egna. Radio har aldrig givit mig mycket glädje. Förr när jag var liten så lyssnade jag inte ens på radio, jag hade egna musikskivor och en livlig fantasi vilket var allt jag behövde. Fastän jag inte är så förtjust i radio så skulle jag inte vilja att den försvann, det kan vara trevligt att vakna upp till att några pratar istället för ett alarm som tjuter "EEH, EEH, EEH" eller när man inte har någon att lyssna på, så har man ändå alltid möjligheten att bara slå på radion.

Vissa människor har en stark koppling till radion, andra inte. Men något jag tror alla håller med om är att det känns skönt att alltid ha något att lyssna på, för det finns radioprogram för alla smaker så ingen behöver känna sig ensam i de mest tystlåtna stunderna.

När jag valde föremål till detta tema var jag inte så kreativ, jag valde denna tratt-grammofon från 1900 och även fast detta inte var en radio så är det såhär en gammaldags radio ser ut i mitt huvud. På 1900-talet var radion en mycket viktig apparat, den kunde berätta en hel del för alla människor som ägde en radio. Det som gjorde radion så viktig på 1900-talet var allt krig som pågick, information om kriget, propaganda som spreds genom radio osv. Men eftersom det även var så svåra tider med mycket död och hemskheter var nog en tratt-grammofon det bästa man kunde äga, eftersom musik ger glädje till alla!