Radion.

Det är den där irriterande apparaten som låter varenda morgon innan jag ska till skolan.

Det är rösterna som pratar oavbrutet, oavsett hur mycket jag anstränger mig för att skapa en telepatisk kontakt och få dem att sluta. 

Det är det där ljudet som inte tystnar förrän jag samlat ihop tillräckligt med energi för att sträcka på armen och trycka på avstängningsknappen – och då är det ju redan försent; jag är vaken.

Okej, den manick som jag beskriver är ju mer en alarmklocka än en radio men det är ju liksom en radio i min alarmklocka. Likt detta leksakspiano från 1950 så är båda apparaterna, trots deras skilda funktion, till för ljud och musik. Och numera även för babblande röster.

Så ja, radion kan vara en rätt irriterande sak.

Men det kan faktiskt vara rätt mysigt där på morgonen, när man har tur och det varken är reklam eller prat som stör ens välbehövliga skönhetssömn. Då när fun. eller Maroon 5 spelas och man ligger kvar ett par minuter extra och bara njuter. Då är det riktigt härligt att bli väckt av den där irriterande apparaten.