Vi överlevde! : Nya löften

 

Till dig som nu läser detta, förhoppningsvis hände ingenting den 21 december 2012 vilket var datumet Mayaindianerna förutspådde jordens undergång. Förhoppningsvis lever vi båda och har precis planerat klart våra nyårslöften som vi under 2013 kommer att bryta, eftersom det är vad nyårslöften är till för - att brytas, eller hur?

Det som snurrar i mina tankar är det otroligt onyttiga godiset och det starka behovet av godis som vuxit fram under 2012. Att jag börjat konsumera så mycket godis att jag själv känner mig äcklad av det och att känna sig äcklad av sina egna val är ju aldrig bra. Därför är mitt nyårslöfte att vid exakt samma klockslag året efter ska jag ha slutat med godis helt och detta ska jag uppnå genom att gradvis reducera antalet "godisdagar" tills det inte finns några kvar! Det svåra med ett löfte som detta är att det är så otroligt lätt att tappa greppet om man tar endast en godis när man väl har slutat. Dock ska jag kämpa hårt och försöka att stärka min egna självkontroll vilket förhoppningsvis leder till att godisätandet tar slut!

Ett nyårslöfte kan vara vad som helst, men är oftast något som man gör till sig själv, om sig själv. Med detta menar jag att man lovar sig själv att bättra sig på vissa punkter och har man dålig självkontroll blir det lätt så att man bryter löftet. Gör man löftet till en annan person blir det (i alla fall för mig) svårare att bryta, eftersom man inte vill svika den andra personen. Jag önskar att jag var stark nog själv att stå emot och uppfylla de önskningar jag vill uppnå.

Vilket föremål symboliserar då inte godis bättre än godis!? Det ni ser på bilden ovan är konfekt som oftast består av choklad med olika slags fyllning, eller en sötsak av marsipan vilket hör idag i samma kategori som godis. Denna godis är mycket gammal, den är hela 142 år gammal och smakar förmodligen inte så gott! Godisen är inlindad i lila och guldrutigt papper med en liten oval bild på som föreställer en liten pojke som spelar trummor. Personen som ägde denna godis först hette Claes Falkenberg och han var kammarherre hos änkedrottningen Josephine och därefter överstekammarjunkare. En kammarherre är en manlig medlem av ett hov med uppgift att tjänstgöra i en kunglig persons omedelbara närhet. Efter Claes ägde Meicher Falkenberg denna godis, dock var det Eva Wenne som sedan donerade godisen till Sörmlands museum år 1892.

 

 

 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:

Kommentar: