Slappna av får man göra i graven. Tycker vissa. 

Något jag absolut inte håller med om, eftersom poängen med avslappningen försvinner om man aldrig upplever den. 

Men trots att jag inte vill det, hakar jag på trenden att inte slappna av. Att bara köra på, ta en extra kaffe och sova dåligt om nätterna. 

Osunt är vad det heter.

Jag älskar dock avslappning, i de flesta former. 

Yoga till stillsamma trumslag.

Sömn.

Sitta ner efter skolan och se ett till avsnitt av den där fantastiska serien. 

Eller den klassiska avslappningen: Slänga sig på soffan. 

Den här kudden påminner mig om min mormor och morfars soffa, som jag snarkat på en och annan gång. En stor prydnadskudde, med vävd ovansida och brunt ylle på baksidan. Stoppad med Bernhard Johanssons finaste sjöfågeldun. En sån där kudde man inte riktigt får pressa in under huvudet.

Liknande kuddar brukar min mormor väva och jag kom att tänka på just det där. Hur många gånger jag har legat på soffan och verkligen längtat efter en kudde, men den där får man aldrig röra.