Sprickor i målningen.
Sprickor i samtiden.
Sprickor i hjärtehöljet.

Edward Rosenberg.
Året årtonhundranittiotre och naturen har alltid varit naturen.
Den universella skönheten.
Det tidlösa rummet utan väggar.
Det expansionsvilliga outforskade familjära.
Kroppsligt nära.

Byggsten byggsten.
Nej.
Här finns bara rötter.
Träd som vandrar omkring i sina barfotafötter.

Snurrar snurrar.
Skär himmel droppar.
Duvor seglar i sina duvfjäderskepp.

Här finns bara stigar, inga vägar.
Snirkelsnår och hjärtespår.

Den oändliga trösten.