Brev: Hjärtesmärtig

 
 
Läs texten på bilden ovan.
Hur hjärtesmärtig är den inte?
Och hur många av oss känner inte igen oss?
Pennan i handen, bekännelsedags men smärtan för tung att lyfta ut i text.
Det fastnar bara i huvudet och maler.

Texten ryms i en dagbok skriven av en ung tjej bosatt i Gnesta på 90-talet.
Det finns flera dagböcker i arkivet i en särskild samling som arkivet samlade in från just unga människor i Gnesta.
Och alla böcker är som små brev till framtiden.
Alla som skrev visste om att de skulle arkiveras och finnas tillhanda för andras läsning långt fram i tiden.
I alla böcker finns små hälsningar till oss, till framtidens människor.
Och tusentals frågor om vad vi innehåller, om vad framtiden rymmer.

Jag minns att jag också fått skriva brev till framtiden.
När jag började årskurs 6 fick jag skriva till mitt framtida jag.
Berätta om mina önskningar och drömmar och säga hej till mig själv lite extra.
På avslutningsdagen i 9:an öppnade jag brevet.
Jag var då framtiden som hälsade tillbaka till mitt förflutna.

Jag älskar brev.
Pappret, bläcket, orden, kuvertet, känslorna, kommunikationen.

Här kan du läsa mer om projektet Ungdomsliv i Gnesta.
 
 


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:

Kommentar: