Sociala medier: Vart tog tiden vägen?



Orubbligt och aningen hotfullt tornar det här golvuret upp sig över mig. Med sina dryga två meter ser den ner på de allra flesta som passerar. Det har sedan länge slutat ticka och när man tänker tillbaka på tiden då det senast tickade verkar golvuret som en påminnelse om vad som har förändrats sedan dess förvärvsdatum till Sörmlands Museum, år 1928.


20-talet var en tid då världen upplevt kriget med stort k. Man såg med skräck tillbaka på ”Kriget som skulle avsluta alla krig” och med tillförsikt och hopp såg man framåt mot ljusare tider. Som allt för ofta blev det inte som planerat.


Men det var efter att detta golvur slutat ticka. Om man nu åter skulle låta visarna börja röra sig över urtavlan, då skulle de ticka som om inget hänt. De skulle ta vid där de slutade, år 1928. Som att efter en lång inandning låta luften hastigt forsa ut ur näsa och mun.


Men där tickandet från ett golvur en gång i världen ekat genom ett helt hus, där finns inte längre plats för tickandet av ett golvur. Dess röst skulle kvävas av tv-apparater, eller av musiken från stereon eller helt enkelt av hörlurarna i öronen. Nej, det finns ingen plats för ett golvur på 2010-talet.


På 2010-talet finns heller ingen plats för stereotyper. På ett sätt är det bra mycket lättare att vara sig själv nu än för bara en generation sedan. Anledningen? Sociala medier.


I den relativt begränsade urvalsgruppen av vänner som finns att tillgå på en normalstor skola är det naturligt att man rättar in sig i ledet. Vi söker alla social acceptans och trygghet. Det är lustigt hur stor en grupp om 20 personer kan kännas.


Men med Internets uppkomst krympte världen ögonblickligen. Med sociala mediers uppkomst krympte världen till fickstorlek. Det är lättare att finna jämlikar i en värld som ryms i din ficka. Det är givetvis också lätt att stöta på ett och annat dumhuvud, men sådana stöter man på så ofta i verkliga livet i alla fall.


Världen har knappast varit så liten som den är nu, samtidigt som tiden knappast verkat så otillräcklig. Det stora golvuret som stationärt stod och tickade fram sekunderna. Den lilla SmartPhonen, ständigt i rörelse, som inte bara visar tiden utan organiserar ditt liv. Allt har blivit mindre, snabbare och mer effektivt. Rummet och tiden, på fysikspråk förstås en och samma sak – rumtiden. Den ena kan inte påverkas utan den andra.


Ur detta synsätt kommer att om världen blivit mindre måste tiden blivit det med. Och om tiden inte längre räcker till så är det detsamma med världen.

 


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:

Kommentar: