Den här råttfällan har tillhört Henrik Svensson i Jönåker. Den är av en lite mer avancerad art än den råttfälla man vanligtvis ser. Just den här råttfällan är en burfälla som alltså har som mål att fånga in råttan snarare än att döda den. Huruvida råttan sedan släpptes fri någon annanstans eller om den dödades vet jag inte.

Om den släpptes fri skulle det vara en sådan barmhärtig behandling som råttor sällan stöter på. Vanligtvis ses råttor enbart som skadedjur. De associeras med små, unkna och fuktiga utrymmen. De äter vårt skräp, för tusan!

Det är intressant att reflektera kring människans förhållningssätt till andra levande varelser. Som jag ser det finns det en tregradig skala av djur:

1. Hunden och katten är sällskapsdjur. De är högst upp på skalan. De älskas och tas omhand nästan som små människor.

2. Kossor, får och hästar är djur som ofta älskas men som även har andra, mer praktiska användningsområden. Det kan röra sig om att ge mjölk, kött eller utnyttjas för att rida på. De är tvåa på skalan.

3. Sedan har vi djur på den tredje graden av den tregradiga skalan. Djur som bara anses vara till skada. Här huserar råttan, tillsammans med kackerlackan och spindeln. I regel älskas inte dessa djur, och ingen önskar ha dem som husdjur. Vi finner heller ingen praktisk nytta med dem. De är helt enkelt bara inkräktare i våra liv och fångas, krossas eller spolas ner snabbt som ögat.

Det finns förstås undantag. Vissa människor har spindlar och råttor som husdjur och tycker inte alls om hundar och katter. I andra delar av världen och i andra kulturer finns en annan syn på djur och deras nytta.

Var man än står åsiktsmässigt så tycker jag att det tjänar ett bra syfte att fundera kring ens egen relation till djur. Varför sträcker sig din empati till en katt som jamar efter mat – men inte till en råtta som letar efter densamma i dina sopor? Är dessa två varelser så olika? Vad är det då som avgör vilken av dem som är värd din kärlek och vilken som är värd ditt hat?