Att hitta sig själv: Något att se in i

 

Den här spegeln är en del av ett par som kallas Empirens salspeglar och tillverkades 1810. Jag undrar hur många av alla de personer som sedan dess tittat in i den som såg sig själva i reflektionen. Var det någon som såg sig själv som den verkligen var? Ser jag mitt sanna jag i denna vackert inramade spegel?

 

Vad är jag? Det finns inget enkelt svar på det. Är jag min kropp eller mitt sinne? Eller båda två? Om jag är min kropp, så är det ändå inte mitt verkliga jag som jag ser när jag tittar in i spegeln. Ljuset måste färdas från min kropp till spegeln och tillbaka för att jag ska kunna se mig själv, och detta kräver tid, om än en väldigt, väldigt, väldigt liten sådan. Faktum är att det jag ser är mig själv för 0,00000001 sekunder sedan.

 

Den franske filosofen René Descartes funderade över detta och kom fram till att det var sinnet som definierade honom. ”Jag tänker, alltså finns jag”, är hans berömda filosofiska sats. Och jag är beredd att hålla med honom. Jag kan föreställa mig en kropp utan ett sinne. Jag tror att även du kan göra det. Men ett sinne utan en kropp? Det kan jag inte formulera en bild av i mitt huvud.

 

Därför är jag beredd att slå fast att jag är mitt sinne och endast i mitt sinne kan jag se möjligheten att hitta mig själv. Men kanske är det inte möjligt att hitta mig själv, ens där. För, för att hitta något måste jag ha ett utifrånperspektiv. Kan jag hitta ett rum jag redan är inne i utan att stiga ut ur rummet? Kan jag hitta mig själv utan att stiga ut ur mig själv?

 

Vissa skulle säga att det inte tjänar något till att hitta ett rum man redan är inne i. Logiskt sett är det således inte relevant att försöka hitta mig själv. Ändå försöker jag göra det. Ständigt.

 

Okej, jag kan inte hitta rummet. Men jag kan lära känna rummet så bra som möjligt. Jag kan besöka varenda liten vrå, finkamma varenda kvadratcentimeter och när jag gjort det, göra om det igen. Jag ska ju ändå vara i det där rummet hela mitt liv.

 

Jag tror jag har kommit fram till någonting nu. Det är inte en spegel jag måste se in i för att hitta mitt sanna jag – det är mig själv. Mitt liv kommer vara ett ständigt sökande efter detta jag som jag aldrig kommer finna. Men spelar det egentligen någon roll? Det är ju inte slutet som är målet – utan resan dit.

 

 


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:

Kommentar: