Det perfekta brottet.

Det är väl egentligen drömbrottet? För inte tusan kan drömmen vara ett brott som är allt annat än perfekt.

Man vill inte bli arresterad efter brottet, man vill inte att det ska finnas någon länk mellan brottet och den egna personen.

Man vill att brottet ska genomföras precis som planerat, det ska inte vara några oförutsedda hinder som dyker upp längs vägen.

Och självklart, du ska gå iväg från brottsplatsen med det du avsett att få med dig. Kanske är det ingenting, kanske är det en miljon, kanske är det ett DNA-fyllt hårstrå - vad vet jag.

Drömbrottet för mig handlar inte om själva brottet, det handlar om vad jag skulle använda mig av för hjälpmedel för att genomföra brottet, nämligen en sabel. Pistoler, bomber och granater kan slänga sig i väggen, för detta traditionalistiska vapen är så mycket coolare. Det ligger en charm över en sabel som en alldaglig pistol inte kan mäta sig med.

På bilden ser ni en sabel som beslagtogs av polisen i Eskilstuna 1989. Sabeln beslagtogs med hjälp av knivlagen, någon har alltså gått runt med den här sabeln på allmän plats och förväntat sig att komma undan med det; knappast det perfekta brottet och definitivt inte mitt drömbrott. För mitt drömbrott skulle jag begå med en sabel i höger hand men arresten skulle jag klara mig undan ifrån, mer detaljerat än så har jag inte funderat kring.