Det största mysteriet för mig är krig och hat och sånt. Jag är en optimistisk och ganska idealistisk person som lätt hamnar i positionen som diplomat eftersom jag har så lätt att se allas perspektiv på saker och ting. Det betyder dock nödvändigtvis inte att jag gör det hela tiden eller håller med om det perspektivet jag ser utifrån.

Det kan väll anses som hyckleri att jag förespråkar Försvarsmakten och det militära när jag inte ser något värre i denna värld än just krig och hat och sånt. Jag skulle inte mer än hålla med om du kallar mig hycklare, trots det att världens militärer gör andra samhällstjänster än att hålla vapen och sikta.

Vi har genom historian, och även i våran samtid, åter och åter igen sett folk blivit leda och förblindade av hat för andra människor. För vilka de är. Fel hudfärg, fel åsikt, fel kön, fel land. Jag står fast i att en människa kan omöjligt eller ytterst sällan vara fel för vilka de är.

Vad som är fel dock, är hat. Som sagt har vår historia många ledare som har lyckats leda sitt folk och sina soldater till at göra hemska saker för ledarens egna hat. En av de kommer ihåg mest är nog Adolf Hitler. Någon vi aldrig får glömma, fast många nog vill. Han lyckades göra så extremt mycket på grund av sitt hat.

Hjälmen är en tysk miltitärhjälm tillverkad 1939 och tillhörde en sårad tysk soldat som transporterades med Röda Korsets sjukhuståg där givaren var sjukvårdare mellan 1941-42. Soldaten ska ha blivit nedsläppt med fallskärm på Kreta och stridit där för att sen blivit flyttad med sitt kompani till Sovjetunion för att strida där med.

Kanske är det på grund av sådant här, den här typen av hat och krig och sånt, som jag försöker leva optimistisk och efter “reckless optimism” principen. Jag menar, någon i denna värd måste vara optimistisk och idealisk och lite så där lagom naiv.