Efter 11 år i skolan har jag haft många lärare som kommit och gått. Unga och gamla, kvinnor och män, bra och mindre bra men när det väl kommer till kritan så är det inte dem jag kommer komma ihåg. Hur mycket jag än älskar historia så är det inte min historielärare, som pratar om kungarna på tavlan, som jag kommer minnas. Ska jag vara ärlig så vet jag inte om jag ens kommer komma ihåg kungarna. Tavlan är gjord av P A Huldberg i Stockholm och visar Sveriges regenter från Gustav Vasa, tillverknings året är okänt.

Men tillbaka till lärarna. Lärarna som jag minns och lärarna jag kommer minnas är de som har ägnat timmar åt att utbilda mig om rasism, åldersmaktsordningen och om hur vi, om hur jag, kan göra skillnad. På fredag eftermiddag, när skolan är slut händer det att jag packar min väska: sovsäck, liggunderlag och anteckningsblock. Sen sätter jag mig på ett tåg på väg till en utbildningshelg. Till människor som kämpar för att göra samhället bättre.

 I Ungdom Mot Rasism har jag träffade jag Isabella. Genom grymma workshop och gripande föreläsningar har hon lärt mig vad antirasism är. Samtidigt som hon fyllt rummet med skratt.  Att sitta i ett klassrum på helgen, med engagerade vänner från hela landet och arbeta (utan lön), har aldrig känts som en uppoffring för mig, tack vare de grymma unga föreläsarna som gett mig livsviktiga insikter om hur samhället fungerar. Galet utvecklande är vad det har varit!

Sveriges Ungdomsråd jobbar för att ge ungdomar en bättre vardag och mer inflytande i samhället. De vet att ungdomar vill påverka på samma sätt, i samma frågor och i samma utsträckning som vuxna. Angelica i Sveriges Ungdomsråd har lärt mig om hur åldersmaktsordningen begränsar mig som ungdom och om hur jag kan arbeta mot den. Hon har lärt mig vilka demokratiska rättigheter jag faktiskt äger och hur jag kan utnyttja dem. All denna viktiga kunskap har förmedlats med svordomar, lite engelska och grymt mycket energi! 

Det är dem här lärarna jag minnas idag och det är dem här lärdomarna jag kommer minnas imorgon.