När jag såg denna vackra vas i dess fina färger och mönster, som gavs in av
Gerda Tigerströ, så var det första ordet som kom upp i mitt huvud: Tomhet. En
vacker, tom vas.



När jag tänker och försöker se min framtid framför mig så är det bara tomt, jag
vet inte vad som kommer hända. Vad ag kommer göra eller hur jag kommer vara som
person. Det är ett svart hål för mig. Jag har önskedrömmar hur jag vill vara
som person, se ut och hur mitt liv ska se ut i framtiden. Jag vill vara en
godhjärtad och sprudlande person, jag vill vara lycklig med någon person som
har större hjärta än vad jag någonsin kommer ha. Jag vill vara frisk och
hälsosam, ha ett gott liv utan sjukdomar och dödsfall. Jag vill vara gift med
en man som jag vet är min för all tid och jag vill ha två små barn som har mina
ögon och hans leende. Jag vill jobba på ett ställe där jag tjänar löjligt bra
med pengar och trivs som om det vore mitt hem.



Men som ungdom och som elev på andra året på gymnasiet får jag ständigt frågan
”Vad vill du bli när du blir stor? Vad vill du jobba med?” Jag har inget svar.
Jag är för ung för att ha ett svar. Som 17 åring tycker inte jag man ska ha
hela livet planerat, då får man inte riktigt tid att leva. Men på ett sätt
önskar jag att jag visste vad jag vill bli till 100 %, för samhället säger att
jag måste veta det redan som 15-år då jag väljer linje in till gymnasiet. Jag
vet inte mer nu än vad jag vet nu, så jag tycker att jag är för ung för att
bestämma med samhället säger nästan att jag är för gammal.