Friherrinnans middag hade färdats 2 kilometer.

Hur långt har din mat färdats innan den landat på din tallrik?

Friherrinnans mat kom från gården, där odlades potatis, ärtor och lingon. Köttet kom från en ko på gården, och såsen den lagades till i köket på Nynäs.

Samma maträtt i modern tid har dock en betydligt längre resväg bakom sig.

Vår lingonsylt är gjord av svenska lingon, och vi känner oss stolta över detta – närodlat och bra –, men ignorerar, eller kanske till och med är omedvetna om, det faktum att lingonen rensas och kokas i ett annat land innan de återvänder till Sverige i lingonsyltsburken.

Fram och tillbaka, fram och tillbaka.

Närodlat och bra, men hur många resor fram och tillbaka gör den närodlade maten?

Och än värre, hur många och hur långa resor gör den mat som inte kan klassificeras som närodlad?

Det är inte konstigt att vi lever i växthuseffektens tid när det är så här våra matvanor har förändrats sedan friherrinnan Ebba Gripenstedts tid. Visserligen är det väl inte alla som äger ett slott i Nynäs storlek och har möjligheten att ha kossor idisslandes på baksidan och potatisland ett stenkast bort, men detta betyder inte att vi måste köpa matvaror som färdats åtskilliga mil med såväl båt som bil.

Köttbullstallriken är sannerligen lika god beståendes av närproducerade produkter som ”långtbortproducerade” produkter, skillnaden du kan känna i smaken är kryddningen av gott samvete på den förstnämnda.

Friherrinnan behövde inte tänka på matens påverkan på världen omkring henne, för hennes mat påverkade den inte speciellt mycket.

Din och min mat och våra matvanor är dock en helt annan sak, produkternas långa resvägar har en påverkan på världen omkring oss. Och om vi värnar om världen, om vår framtid, så är det rätt tillfälle att ändra programmeringen i våra hjärnor som prioriterar billigt pris över närodlat när vi går längs hyllorna i mataffären.