Jag är så tacksam över att jag fick min barndom. Där man sprang ut i sandlådan och vägrade att komma in ens till middagen för hela gårdens barn satt och lekte tillsammans. Hur vi bytte bokmärken och tävlade om vem som hade den finaste ängeln. Eller hur vi lekte lekar, så som restaurang och bjöd alla på plast mat som smakade sådär extra gott. Denna mikro på bilden liknar den jag som liten lekte med, det var min favorit lek. Att ha ett plast kök där vi stod och lagade mat till de vuxna. Min barndom var fylld med lekar, och inte fyllda med spel på den senaste iphonen. Utvecklingen har gått framåt, det håller jag med om. Men den har gått alldeles för långt.

3 åringar sitter med en stor iPad och spelar spel istället för att vara ute och leka med pinnar, istället för att leka med varandra tävlar de idag om vem som har flest poäng på det nyutkomna spelet. Jag tycker det är så tragiskt och hemskt hur deras barndom försvinner och hur de växer upp alldeles för fort, jag tycker det är så synd att de inte får uppleva det jag fick. Lekarna och lyckan, busigheten och all smuts på kläder efter att ha sprungit runt och lekt i skog och lera. Jag tycker det är hemskt. Och jag önskar att jag kunde tycka bort den där iphonen ifrån dem och ge dem en rolig lek, om det är leka med pinnar eller min favorit lek spelar ingen roll. Men de missar så mycket tack vare att vår utveckling du har nått till dem. Dom kan den nyaste mobilen bättre än vad jag kan, och det skrämmer mig.

Jag är så glad över min barndom. Den var fylld med nya bästisar varje dag, fina barbie och fylld med natur. Jag va aldrig instängd, kanske framför en film en regnig dag. Men naturen och kompisarna var faktiskt allt som behövdes för att starta en rolig lek. Och jag tycker alla bör få den uppväxten, fylld med roliga minnen och härliga skratt.