Jag har alltid gillat att ha penseln i handen, jag har alltid varit ägaren till teckningen som läraren visar upp i klassen och som kamraterna berömmer. Jag har lärt mig sedan liten, då jag satt där och lekte med alla möjliga färger och var den enda på dagis som lärde mig att hålla mig innanför strecken. Detta började jag tänka på då jag såg denna färglåda, med akvarellfärg som är en personlig favorit att pyssla med. Just denna användes av Sigurd Eriksson från Nyköping. Men mina kritorna byttes ut mot blyerts och jag använde pennan som ett sätt att försvinna i mig själv ett tag och utrycka vad jag faktiskt kände. Positivt eller negativt. Jag har alltid tyckt om att ha penseln i handen. Jag har alltid gillat utmaningen att försöka bli bättre och utveckla mig själv.

Trots att pennan har samlat mer damm än färdighet de senaste åren så kan jag fortfarande ta fram blocket, blåsa bort dammet och använda det som ett sätt att utrycka vad jag känner när jag inte har ord till att beskriva det. Positivt eller negativt.

Det har gett mig kunskap. All övning sedan barnsben har gett mig färdighet, det har gett mig ett intresse och något som jag mår bra av att göra. Som jag blir glad av, ibland arg då det kanske inte alltid blir som Leonardo Da Vinci. Skåmt å sido. Men all övning har gett mig en färdighet och gett mig års av egen lära som utvecklas till något jag faktiskt kan vara stolt över att jag kan. Övning ger färdighet. Och jag har bara mig själv att tacka.