Färger är ett verktyg vi använder för att uttrycka oss på. Om det är färgen på våra kläder, hur vi färgar våra hår, våra tapeter och bord och så vidare och så vidare. Visserligen behöver inte färgen alltid betyda någonting när vi använder den. Jag har t.ex. färgat håret blått och jag kan inte säga att jag gjorde det av politiska skäl eller jag jag försökte vara rebellisk (det är lite svårt att vara rebellisk när man har fyllt 18), det är bara coolt.

Just rosa är inte riktigt min grej. Jag har ett par underkläder som är rosa men det är så långt min kollektion av rosa sträcker sig. Jag håller mig till blått. Blått är flott. Eller flått. Jag vet inte hur det är med där. Jag har i alla fall inte någon direkt relation till rosa, förutom att jag aldrig skulle ta ju rosa om jag hade andra färger att välja mellan.

Vad kan man skriva om rosa när man inte har någon relation till rosa eller inte tycker om färgen oavsett vilken av de 21 nyanser den kommer i? Politik känns konstigt, det är ju inte riktigt därför jag skriver här och så känns det lite för personligt på något sätt. Den rosa bilen i ‘Ahlgrens Bilar’ påsen som jag alltid upp först av gammal vana? Nja, godis har vi redan diskuterat.

Vad jag kan skriva om är ett parasoll av cerisrött siden som har egyptiska figurer snidade på trästommen. Och som tillverkades 1910 någonstans i denna värld. Jag kan prata om det och Alice Larsson som använde parasollet, för jag är inte speciellt förvånad att det var än tjej som använde parasollet, och det är just p.g.a. färgen.

Så kanske är det in bara vi som uttrycker oss med färg, vi har nog fördommar och antar om folk utifrån vilka färger de använder och tycker om. T.ex. svart som fortfarande bär “emo” stämpeln som rosa bär tjejstämpel och blått killstämpel. Men vad vet jag, jag är ju trots allt gymnasieelev inte doktor i färgpsykologi (det är en riktigt grej det är jättecoolt).