Rosa är kanske den färg som väcker starkast känslor i dagens samhälle. Den kan symbolisera kön, omedvetenhet, medvetenhet eller partitillhörighet.

I boken ” Rosa, den farliga färgen” skriver Fanny Arm,björn  att färgen ska undvikas om vi man vill tas på allvar  och att pojkar på vissa sätt tar ännu fler risker om de klär sig i rosa, samtidigt som färgen kan få vuxna män att framstå som sköna och vågade. Vidare förklarar hon hur medvetna föräldrar kan använda färgen som en klassmarkör, genom att visa att man har koll och  inte klä sina döttrar i rosa.

Jag hatade färgen med hela mitt hjärta när jag var liten. Nu i efterhand förstår jag att jag hatade den för att jag inte ville förknippas med tjejer. Tjejer var ju något negativt. ” Du kastar som en tjej, du springer som en tjej eller usch tjejbaciller.” Var ju kommentarer man ville undvika. Därför var det smartast att försöka smälta in hos killarna. Jag ärvde kläder av min bror och kom att finna en identitet hos killarna, jag byggde ett ganska starkt förakt mot alla ”tjejiga tjejer”. Tjejer med rosa jackor som denna var ju töntiga, man kunde direkt se att de inte kunde spela fotboll. Den här jackan har använts av Hillvid Edhager i Oxelösund och är gjord 1940. Hillvid gav jackan till museet 1997.

Idag känner jag inget hat mot färgen utan fylls istället av mer komplexa känslor. Vissa feminister vill ”reclaima”färgen, göra den positivt laddad. De vill att färgen ska vara en symbol för starka kvinnor och att det ska vara möjligt att bli lyssnad på även när man bär rosa. Samtidigt känns det onice med föräldrar som låter sina barn drunkna i rosa plagg. Flickor och kvinnor som klär sig i rosa kommer alltid förstärka könsrollen. Men visst är det okej att som tjej gilla rosa, bara man är medveten om varför man gör det. För mig är rosa inte den farliga färgen utan snarare den komplexa färgen.