Här börjar det. Eller ja, typ här. Det börjar i alla fall vid en skolbänk. Nu är just den här skolbänken från Västra Småskolan så just precis i den här skolbänken har kanske inte en filosofisk ny politiker yttrat sitt bästa citat på några ynka år. Det står inte så värst mycket om just den här skolbänken heller, förutom att den skänktes till museet i slutet av mars 1966.

Vad jag tycker är så interessant ju mer jag tänker på den är att det är en dubbel skolbänk. Det har nog suttit två små busiga 7 eller 8 åringar i den som helst bara skulle vilja vara ute och leka även om det kanske var mitt i iskalla februari. Kanske speciellt om det var mitt i iskalla februari. Så mycket kan ju ändå hända när man pluggar två och två, eller så händer det ingenting alls.

Jag kommer knappt ihåg när jag själv var så liten att man skulle kunna får plats vid den här bänken på ett bekvämt sätt, men jag vet med ganska stor säkerhet att jag inte satt och räknade ner dagarna till jag fick rösta för första gången. Nu dock, nu.

Nu så gör man nästan det. När jag skriver det här så är det ungefär en vecka kvar till valdagen och det pirrar till lite gran så där när man tänker på det. För visst kan man tycka och tänka hela livet, men det är nu som man får vara med en hel stor befolkning och bestämma. Det är banne mig bland det coolaste känslorna på bra länge.

Så i slutändan så satt det nog inga ivriga små barn som pratade om morgondagens politik där, men det satt trots allt någon där. Någon som antagligen tillslut fick rösta på vad de trodde var bäst för Sverige och dess befolkning.

 

Observera att temat Valfeber skrevs innan valet 2014 ägt rum.